Kategori: Resedagbok i Norge

Vi checkade ut från Senja camping efter några avslutande hopp på den stora hoppkudden.

Vi åkte en kort bit till Vangsvik, där maken hade hittat fina mountainbikestigar 🙂

Det var ganska brant, så jag och barnen lekte vid bilen medan han cyklade. De är så kreativa och lekte vid kanten mellan parkeringen och åkern nedanför jättelänge.

Vi passade på att handla också i Vangsvik mysiga och fräscha lilla affär. Barnen fick ballonger vilket är väldigt eftertraktat 🙂

Efter denna fina eftermiddag åkte vi av Senja via bron till Finnsnes och fortsatte sedan söderut där vi träffade på E6:an igen. Den vägen går ända hem till Varberg. Om 2000 km, ta höger, skulle GPS:en kunna säga, på ett ungefär. Vi tänkte nu åka hemåt i ganska rask takt, så att vi hinner med lite grejer vi tänkt göra på vägen hem samtidigt som vi hinner vara hemma i någon vecka innan nya vardagsrutiner börjar.

När det var lagom att stanna för natten, trots midnattssolen, hittade vi fina Bardu Bygdetun. Det är en gammal gård från omkring 1860 som nu är friluftsmuseum, beläget på sin ursprungsplats mellan fjällen.

Åttonde juli var en superfin sommardag med högsommarvärme i vackra Senja, och även min födelsedag 🙂 Familjens tredje födelsedag på långresan 🙂 Lillebror fyller år när vi är hemma igen.

Dagen började med uppvaktning på sängen och efter frukost duschade vi allihop i campingens familjedusch. Planen var att åka på en utflykt till en restaurang och då är det ju kul att vara fräsch 🙂 Vi bokade en natt till på samma camping, inte så vanligt för vår del, och åkte iväg. I guidebroschyrerna om Senja hade vi hittat två alternativ på restauranger som verkade ha vad vi letade efter. Efter tårta under markisen åkte vi. Vi hade ungefär en timmes körning till den första potentiella restaurangen, genom det gröna platta landskapet på sydöstra Senja och sedan ut i de häftiga västra delarna med snöklädda berg och turkosa fjordar. Helt underbart vackert.

Restaurangen i Hamn såg toppen ut, liksom hela byn Hamn, så vi stannade där. Otroligt klart vatten med sjöborrar, stora sjöstjärnor och fisk. Varmt och skönt och vackert! Så kul att vara i detta lilla paradis på födelsedagen.

Egentligen hade vi tänkt åka Senjas nationella turistväg dagen därpå, men eftersom vi hade vår campingplats en timme bort och turistvägen passerade Hamn, bestämde vi oss för att köra den nu när vi ändå var ute.

Det var fina vyer och fjordar på vägen, men vi kom ju via Lofoten så vi blev inte helt förstummade, utan har nog vant oss lite grann med Nordnorges storslagna natur 🙂

Vi spontanstannade vid Ersfjorden där väldigt många hängde vid stranden. Mängder av bilar och tält 🙂 Vi tänkte att det nog var bra bad där, så vi testade att för första gången att bada i Norska havet! Det var kallt, men det var jättehäftigt att bada från en fin sandstrand i denna fjord med horisonten i sikte. På bilden ovan syns de yttersta klipporna i fjorden.

Efter bad och mera tårta på stranden 🙂 åkte vi tunneln genom berget och kom till nästa fjord, Mefjorden, där det omtalade berget Segla finns. Vi kände att det var lagom att se det från bilen, för vi ville hem till campingen i hyfsat bra tid. Om vi kommer hit igen med lite större barn vore det kul att ta sig upp dit, från baksidan där det finns en stig, alltså 🙂

Vi ångrade nästan att vi hade bokat camping, för det är fint att kunna spontanstanna för natten. Men, det gör vi i alla fall ungefär 99 fall av 100 🙂

Om vi skulle åka denna väg igen skulle det vara bättre att åka från öster till väster, för då kan man stanna till på de parkeringsfickor som är utåt fjordarna. Nu åkte vi på insidan hela vägen.

När vi kom tillbaka till campingen sov lillebror men storasyster var vaken, så jag och hon tog oss lite egentid vid lekplatsen när pappan passade lillebror, och sen åt vi mysig kvällsmat vid utebordet i stålande sol 🙂

En toppenfödelsedag!

Vi tog en lugn förmiddag med mera lek vid vattnet och i bilen i Bjerkvik.

Från Bjerkvik åkte vi upp på E6:an igen, som vi lämnat för en dryg vecka sedan. Vi åkte norrut med ön Senja i sikte. På vägen stannar vi förstås ganska ofta, så att det inte ska bli tråkigt att åka bil. När vi åker lyssnar vi oftast på ljudböcker som barnen gillar. Det som går hem bäst just nu är Bamse! Storasyster kan lyssna på böcker för lite större barn, men då hänger inte lillebror med, så vi får hålla oss ganska enkelt. Mamma Mu har varit favorit tidigare under resan 🙂 och även Barna Hedenhös. Vi lyssnar också mycket på en bokserie med titlarna Om jag inte bara råkat… som är lagom invecklade historier och har en bra uppläsare.

Ett av spontanstoppen blev Målselvfossen, eftersom vi behövde stanna och jag kände igen namnet från en låt: Målselvshalling 🙂 Det visade sig vara en riktig pärla med en mäktig fors med turkost vatten! Fallhöjden är totalt 22 meter och den har blivit utnämnd till Norges nationalfors. Jag tog tyvärr inte med mig riktiga kameran dit så det blev bara mobilbilder.

I älven finns mycket fisk, och det fanns även ett visningsrum för lax, där två laxar var instängda i en fålla med glasruta framför. Tillfälligt, antar jag. De är verkligen stora!

Vi tog oss hela vägen till Senja på vackra vägar, ömsom längs sjöar eller fjordar och ömsom mellan höga berg.

Vid sjutiden checkade vi in på Senja camping i sommarvärme och kvällssol! Jag tog en kvällspromenad med kameran medan maken la barnen.

Dagen innan hade vi lämnat Lofoten och istället hamnat i Vesterålen på Norges största ö Hinnøy. På morgonen regnade det och vi lekte med lego på förmiddagen 🙂

Vi bestämde oss för att försöka köra på lite och skippa alla besöksmål i Västerålen till förmån för att ta oss upp till Norges näst största ö Senja. Vi ville inte åka färja igen så istället fortsatte vi E10 mot Narvik. Vi stannade ett par gånger under färden och redan vid sextiden på kvällen stannade vi för natten i Bjerkvik, för att få en lugn kväll med tid för lek och matlagning.

Barnen tog fram sina krabbspön igen och låtsasfiskade i lågvattensjöarna framför bilen 🙂 Det var jättefint vatten och det fanns en del pyttesmå fiskar i pölarna. Här skiljde det ungefär tre meter mellan hög- och lågvatten!

Från Henningsvær åkte vi vidare längs E10 till ”Lofotens huvudstad”, Svolvær, och tog in på camping.

På campingen hade vi stämt träff med två tjejer som också är ute på en småbarnsresa: de cyklar och tältar från Tromsø till Å i Lofoten med tre småbarn där den äldsta är lite yngre än lillebror. Mycket imponerande! De finns på sociala medier under namnet @turmammor

Vi gick upp till deras tält och vi vuxna pratade och barnen lekte 🙂 Alla fem barnen tyckte att det var roligt med nya lekkamrater, för lek med andra barn blir det oftast inte på sådana här turer! Det var mulet, regnigt och kallt så vi bjöd in dem i vår varma husbil och så åt vi jordgubbar och drack kaffe, fyra vuxna och fem barn. Mysigt, och jättekul att träffa dessa inspirerande personer.

Dagen därpå skulle de på topptur till fjället Tuva precis bredvid campingen. Det skulle vara en lätt led och ta 1h för en normaltränad vuxen. Efter vår åttionde natt på Småbarnsresan travade vi allihop iväg runt lunchtid och var ungefär halvvägs i höjd när vår familj vände ner 🙂 Våra barn går ju själva och åtminstone jag tänkte att det kunde bli jobbigt ner, för det kräver passning så de inte ramlar, så vi vågade oss inte högre upp. Våra starka turkompisar tog alla barnen i bärselar och gick ända upp till toppen!

Vi fick en mycket vacker promenad ner med solsken och utsikt! Förvånansvärt mycket fina blommor på fjället också!

När vi kom ner till bilen efter ungefär fem timmar på fjället var vi hungriga och trötta. Skönt att ha husbilen och kunna fixa mat snabbt! Efter maten fortsatte vi på vackra E10 och med detta lämnade vi Lofoten för denna gången!

Vi åkte över till Hinnøy, som ligger i Vesterålen. Vi parkerade för natten på en fin parkering i en stor dal precis bredvid nationalparken Møysalen. En av topparna där skulle ta tio timmar att bestiga så med vår fart skulle det nog ta en vecka 🙂 Vi skippade det.

Efter vikingamuseet åkte vi som sagt till närbelägna Henningsvær utanför Austvågøy, som vi dels blivit tipsade om muntligt och dels sett fina bilder från 🙂 Det är ett gäng öar som sticker ut en bit från stora ön, så det blir fin utsikt där man ser ljusblå fjäll långt åt båda håll.

Från vår parkeringsplats hade vi koll på vägen från Henningsvær, och när vi började se husbilar lämna (mitt i vår frukost ;)) kastade vi oss iväg och fick en toppenparkeringsplats precis vid vattnet.

Här skiljer det mycket mellan hög- och lågvatten. När vi sov i Henningsvær var skillnaden ungefär 270 cm! Kul att följa vattnet 🙂

På förmiddagen tog vi en promenad genom samhället och hittade en mataffär där vi handlade. Sedan var det lunchdags och vi hade spanat in en mysig och fin klätterkrog, som serverade god mat precis på bryggan. Lyx!

För mig som kommer från Bohuslän är det svårt att inte jämföra när det är så pass likt. Det märks att Bohuslän är samma kust som Norge! Om man tänker bort de höga bergen är naturen ganska lik, fast betydligt klarare vatten med mer liv i. Här i Lofoten är de bilburna turisterna många fler än båtfolket, och det är också en stor skillnad mot bohuskusten.

Efter lunchen passade vi på att premiärpaddla i havet med våra uppblåsbara båtar 🙂 Vi paddlade i hamnbassägen och pyttelite utanför åt båda hållen men det var lite för blåsigt och vågigt så vi vände hem igen efter en otroligt fin tur.

Vi sov kvar i Henningsvær och fick njuta av fin midnattssol.

Efter Lofotakvariet åkte vi den korta biten tillbaka till Lofotr Vikingmuseum. Det hade varit mer logiskt att ta det först eftersom det låg före på vår tur längs E10 men vi tänkte att det är roligare med vikingamuseet i lite bättre väder. Vi parkerade på deras stora fina grusparkering med toppenläge bredvid en hage med kor och hästar.

Vid tolvtiden hade vi ätit frukost, diskat och barnen hade lekt en bra stund med legot 🙂 så vi gick in på muséet. Vikingamuseets huvudattraktion är ett rekonstruerat vikingahus, som står några meter från där det största vikingahus som hittills hittats stod. Huset är hela 83 meter långt och har ett ofantligt mäktigt läge på en kulle mellan dessa höga, fantastiska, toppiga berg. I husets första del bodde folket, i andra delen fanns festlokalen och i tredje delen bodde djuren.

Första versionen av huset byggdes runt år 500 och sedan byggdes det till ett tjugotal meter runt år 700. Det verkade som om huset hade använts i nästan 500 år!

Efter en första kik i huset tog vi lunch i muséets kafé där de serverade vikingamat. Jag beställde den norska specialitén (?) rømmegrøt med spekemat, som smakade som en blandning mellan fil och gröt..

Från vikingahuset gick vi en dryg kilometer ner till sjön Indrepollen. Där fick barnen rida på hästar med vikingasadel och så fick hela familjen segla vikingaskepp! Det var ganska glest med folk så vi behövde inte köa någonstans. Vi fick även testa på att skjuta med pilbåge och kasta yxa.

Väldigt nöjda åkte vi bort till den närbelägna rastplatsen med utsikt över Torvdalen där det även fanns service i form av gratis, automatisk toatömning.

Det är en rastplats där man helst inte ska sova, enligt skyltning, så efter middag i bilen åkte vi vidare mot Henningsvær, som vi hört och sett gott om. Längs vägen dit stod husbilar parkerade i varenda litet skrymsle, så vi tänkte att det nog skulle vara fullt när vi kom fram. Istället stannade vi på en grusparkering med parkeringsavgift vid havet någon kilometer norr om Henningsvær.

Från Haukland tog det ungefär en timme att åka längs E10 till Kabelvåg på Vestvågøy, där Lofotakvariet ligger. Som hela tiden hittills har E10 verkligen varit spektakulär med fantastiska vyer vart man än tittar. Här skulle man kunna åka runt och upptäcka hur länge som helst. Vi passerade även lite större städer som Leknes och platt jordbrukslandskap. Vägen är väldigt smal, så det gäller att hålla koll på exakt var på vägen bilen är. Det är den mest körerfarne av oss som kör här i Lofoten 😉

När vi skulle åka till akvariet undrade barnen om de hade levande djur där, för vi hade ju dittills mest sett torkad fisk på Lofoten 🙂 De hade levande djur, mängder med arter av fisk, krabbor, sjöstjärnor med flera som lever häromkring. De hade också fem sälar och två uttrar som visade upp sina kunskaper när de blev matade med sill respektive torsk. Det fanns också utställningar om att leva i samklang med naturen och på något sätt fick de in olje- och gasindustrin i den utställningen… Fiskodlingarna verkade ha lite mer klimattänk eftersom de försökte producera fisk på ett hållbart och hyfsat klimatsmart sätt genom olika optimeringar.

Lofotakvariet var lite slitet och filmen som de visade hade mycket dålig bildkvalitet men det var ändå kul att få se alla djuren. Kungskrabban imponerade mest 🙂

Från Lofoten Beach Camp fortsatte vi på E10 och svängde ner mot Nusfjord, efter tips från personalen på campingen 🙂 Dock var Nusfjord ett mer populärt ställe än det fanns parkeringsplatser för, så vi fick vända. Det var ändå kul att se sjöarna, bergen, fjorden och det lilla samhället från bilen.

Vi stannade för lunch bredvid ett berg som kunde varit hämtat ur Sagan om ringen: Stjerntinden på 934 meter över havet, som reser sig 911 meter över sjön Storvatnet. Solen sken och blommorna blommade. Storasyster sa att hon var lycklig när vi var ute och kikade på blommor och utsikt 😉

Vi åkte vidare på E10 och svängde nu av på nästa ställe som vi fått på att-göra-listan: Haukland och Utakleiv. Haukland strand är ännu en fantastisk strand med vit sand, turkost vatten, höga berg och utsikt över horisonten. Det var många även där, både husbilister och tältare. Vi hade vackert väder men inte särskilt varmt.

På 1850-talet gick rid- och gångvägen till grannbyn Utakleiv över bergen. Ungefär hundra år senare hade befolkningen med mycket möda byggt en bilväg runt fjället istället, som skulle underlätta för skolbarnen om vintern. Den vägen var nu bilfri och vi kunde gå en liten sväng på den tillsammans med betande får. 1998 stod en tunnel klar genom berget, men den skippade vi för den var väldigt smal. Det gick inte att mötas men det fanns mötesplatser inne i tunneln…

På andra sidan fjället, i Utakleiv, skulle man kunna se midnattssolen så jag var lite nyfiken. När mannen la barnen gick jag 1850-talsvägen till Utakleiv och följde sedan den nedlagda bilvägen tillbaka.

När jag kom tillbaka till bilen tog jag fram en cykel, packade kameran och lite snacks och cyklade tillbaka till Utakleiv för att se midnattssolen för första gången. Vi har ju varit ovanför polcirkeln i några dagar men det har varit mulet hela tiden. I Utakleiv såg man till och med solen över horisonten och inte bakom ett berg eller så. Strax efter klockan 1 på natten stod solen helt i norr, och efter det cyklade jag hem igen.

Det blev sen läggning för mig men jag fick sova lite längre morgonen därpå 🙂 Det skulle bli en regnig dag så vi beslöt oss för att åka till Lofotakvariet, för det är mestadels inomhus 🙂

Landskapet i Lofoten är magiskt, och det är underbart att vara här!

Efter lunch i bilen i Å åkte vi E10 norrut, vilket är en fantastisk fin upplevelse. Vi åkte över till Flakstadøy och tog in på campingen Lofoten Beach Camp vid Flakstad för dusch och tömma och fylla tankar. Vi kan både duscha och handtvätta i bilen men brukar göra det på campingar när vi har tillgång till vatten och avlopp och ibland tvättmaskin.

Helt otroligt vilket läge! Tittar man ut mot stranden och havet ser det ut ungefär som hemma i Varberg men vänder man sig om ser man de höga fantastiska bergen. Här är det midnattssol men denna kväll blev det mulet strax efter elva.

Morgonen därpå tog maken och jag varsin löptur (olika långa och olika snabba :)) och upptäckte de fina omgivningarna. Vid Å fanns inte plats för jordbruk, där var det mest gröna berg, men här i Flakstad fanns både hästar, kor och får. Byn består av typ fem hus och en kyrka, förutom campingen och en rastplats.

Campingen var lugn bilkörningsmässigt, så barnen kunde vara ute och leka själva i sanden och gräset. Vi passade på att både duscha och tvätta och det var åtminstone ibland soligt torkväder 🙂 Personalen på campingen var oerhört trevliga och tipsade oss om fina ställen att åka till. Lillebror fick även åka med ett par varv runt campingen i deras lilla fyrhjuling och var överlycklig 🙂 Vi var även nere vid strandkanten en lång stund och barnen aktade sig för vågorna och försökte hinna göra små mönster i sanden innan nästa våg kom och suddade ut dem 🙂