Kategori: Resedagbok i Norge

I början av 2020 kommer jag att stänga ner denna webbplats och blogg då den i första hand var en resedagbok.

En beskrivning av vår resa som antagligen kommer att ligga kvar på internet längre är vårt gästinlägg på bloggen minimalisterna.se

Vi hade en nordenkarta med oss under resan, där vi ritade ut vår resväg med bläckpenna. Nu har jag satt upp den på en anslagstavla och satt en nål på varje ställe där vi sovit 🙂 De stora nålarna är där vår närmsta släktingar bor. Vi besökte alla under resan, men inte alla i sina hem, därav den ensamma gröna pluppen i Stockholm.

Vi tyckte att det skulle vara kul att besöka fina Sjusjøen sommartid, så vi passade på att ta två nätter på Storåsens parkering på vår resa söderut. Utsikten över blå fjäll var lika vacker som på vårvintern. Snön hade smält och istället gick både får och kor fritt på bete. På dagarna parkerade vi nere vid själva Sjusjøvatnet där det finns en sandstrand, gräs, lite skog och en fin klätterlekplats. Barnen lekte och lekte och lekte och maken och jag tog egna långa cykelturer i omgivningarna.

Sjusjøen levererar, även sommartid 🙂

Som kontrast till våra resdagar längs E6 i ett fantastiskt landskap tog vi en dag på Lilleputthammer!

Det är ett lekland på liten yta men med massor av lekmöjligheter och åkattraktioner perfekt för barn i våra barns ålder. Storasyster gav fint beröm:

— Mamma, jag tycker att det är kul här, på förskolan och på Astrid Lindgrens Värld!

Det mesta ingick i entréavgiften och när vi kom dit strax efter öppning klockan nio var det nästan inga köer. Barnen körde elmotorcyklar, åkte karusell med hästar (som Mary Poppins gjorde, men dessa hästar flög inte iväg), körde bumpbåtar, åkte tåg och pariserhjul, lekte i bollhav och sandlådor, hoppade studsmatta och hade helt enkelt en heldag med roliga barnaktiviteter. Leklandet var uppbyggt kring en miniatyrversion av Lillehammers gågata runt 1930 och i husen fanns antingen bokloppisar eller leksaker.

Vi avslutade på topp med cirkus klockan fem. Det var en enmanscirkus med en svensk cirkusartist — smidigt för oss att förstå vad han sa 🙂 En gästartist med fem hundar var med också och visade roliga saker som hundarna kunde göra.

När parken stängde klockan sex promenerade vi bort bilen för häng och middag. Sedan körde vi den relativt korta biten på ungefär 45 minuter till Sjusjøen, där vi var så mycket i april.

På vägen träffade vi några kor:

Sedan somnade vi gott till bjällerklang från får på bete vid vår parkering på Storåsen 🙂

Från Berkåk och söderut kändes det som att vi närmade oss den del av Norge som vi besökte i april, med jordbruk i mycket kuperad terräng. Efter en period av snett jordbruk följer E6 en vacker smal dal, Drivdalen, med en helt klar älv, Driva. Här går också Dovrebanen från 1921 mellan Oslo och Trondheim. Dovrebanen har en väldigt vacker sträckning så den är ett bra tips för tågturister 🙂 Vi är dessutom i gamla pilgrimsvandrarmarker.

Därefter kom vi upp på vackra Dovrefjell på ca 900 m höjd, där vi också passerade fylkesgränsen och körde in i Oppland. Vi stannade för lunch på 1100 m höjd på parkeringsplatsen till utsiktspunkten över fjället Snøhetta, vars högsta topp ligger 2 286 m över havet. De 31 högsta topparna finns i Jotunheimen sydväst om Dovrefjell, och i Snøhetta finns nummer 32 🙂 På Dovrefjell finns både myskoxar och vildrenar! Vi såg tyvärr inga.

Efter lunch var vi redo för en topptur till 1248 m, dvs ungefär 140 höjdmeter på 1,8 km. Det var förberett med en rejäl grusgång så det var inte någon klättring direkt, men ändå ett äventyr med de otroliga vidderna runtomkring.

Det blev ett mycket långt lunchsstopp på ungefär fem timmar, men väl spenderad tid, tyckte vi!

När vägen fortsatte över fjället såg vi många små söta grå eller bruna fjällgårdar. Snart kom vi ner i vackra bördiga Gudbrandsdalen som inleddes med byn Dombås.

Efter att ha njutit av vyerna i denna vackra dal passerade vi rastplatsen där vi vände söderut i april, när snön hade försvunnit 🙂 Nu har vi alltså åkt ett varv 🙂

Vi åkte några minuter till och tog middag i Otta. Efter maten körde vi sista biten ner till målet för dagen som var leklandet Lilleputthammer vid Hafjell. Båda barnen somnade på vägen ??

Efter morgonjoggar och lekplatslek i Paradisbukta åkte vi vidare på E6 ner till Trondheim, med ganska snabbt lunchstopp i bilen vid en sjö.

Nu åker vi genom öppet jordbrukslandskap som ser ut att ha varit och är rika bygder. Boningshusen är stora som hälsingegårdar, minst, och har ofta 12-16 fönster på långsidan. Många är vita med röda ladugårdar. Vackert och imponerande!

Vi siktade in oss på Ladeparken i Trondheim, för den hade fått många positiva omdömen på nätet. Men vi hade nog fått lite för höga förväntningar, för när vi kom dit kändes parken ganska liten och inte så spännande.

Vi var där en liten stund ändå och packade sedan utflyktsryggsäcken och tog bussen in till centrum.

Hållplatsen Prinsens Kino låg mitt emot Nidarosdomen, så vi gick av där och tittade på alla statyerna utanpå 🙂 Tyvärr var inte kyrkan öppen när vi var där.

Vi hittade en trevlig hamburgerrestaurang på torget och åt goda burgare till middag.

Efter maten kikade vi runt lite på de största sevärdheterna och lekte lite på en lekplats, sedan tog vi bussen tillbaka till bilen. Snabbvisit i Trondheim!

Vi fortsatte ytterligare söderut på kvällen, eftersom vi inte fick stå mer än tio timmar på vår parkering i Lade. En bit söderut låg byn Berkåk som hade en liten badplatsparkering utan campingförbud. Där spenderade vi långresans nittionde husbilsnatt vilket även var vår 200:e natt i denna husbil 🙂

Jag vaknade vid åttatiden, vår vanliga tid, på campingen i Mosjøen. Pappan hade iofs vaknat tidigare och tagit en löprunda 🙂 När jag gick upp sov fortfarande barnen och jag tog en egen löprunda jag med ner till Sjøgata. Sedan frukost i lugn och ro.

Pappan hyrde två trampbilar igen efter gårdagens succé och så körde han och barnen runt på campingen medan jag diskade frukostdisken och plockade iordning i bilen. Första stopp efter fyllning och tömning av lämpliga tankar, blev Biltema i samma stad, eftersom de har bra toalettpapper för en sån toalett som vi har. Vi åt lunch på Biltema, som har mycket låga priser jämfört med normalt i Norge.

Sedan fortsatte vi vår långa färd på E6 i södergående riktning. Strax söder om Mo i Rana blev naturen betydligt mindre storslagen än den var längre upp i Nordland fylke. Det är fint att åka här nere med men det är just här ganska likt Mellansverige.

Vi tog en lång paus på flera timmar vid älven Namsen strax söder om Namsskogan. Nu har vi lämnat det fantastiska Nordnorge! Storasyster och pappa packade en fikaryggsäck och vi gick allihop längs älven på en superfin stig.

Efter en stund hittade vi ett fint vindskydd och intog vår middag (frystorkade kycklinggrytor av olika smak) och efterrätt (skorpa med smör och macka med pastej :)). Kul för barnen att leka i naturen och skönt för oss alla att vara ute i skogen!

Tillbaka i bilen borstade vi tänderna på barnen och försökte oss på en kvällskörning, för det ville storasyster. Hon somnade gott efter ganska många avsnitt av ljudböcker om disneyfigurerna Elsa & Anna men lillebror höll sig vaken (och glad) ända tills vi kände att det var lagom att stanna för natten på en fin parkering i Paradisbukta utanför Steinkjer, nu i fylket Trøndelag.

Det blir några resdagar nu för oss eftersom vi vill ta oss lite mer söderut, men vi har är ändå stora mått av frihet då vi stannar när vi vill, åker när vi vill och upptäcker många saker på vägen. Vi lyssnar på ljudböcker tillsammans flera timmar varje dag och har tid för lek, både utomhus och i bilen.

Lillebror brukar säga “jag vill vara med dig hela dan” till mig ❤️ och bortsett från eventuella egna jogging- eller cykelturer kan vi ju vara tillsammans hela familjen på denna långresa! Lyx!

Vår parkering på Saltfjellet var ett bra ställe att öva sig på att åka skateboard. Sitta ner är en lagom start 🙂

När vi gav oss av igen hade vi bara några minuter till besöksmålet Arctic center, som ligger strax nedanför polcirkeln. Vi kom ju norrifrån, och det kanske är häftigare att komma hit om man kommer söderifrån och precis ska in i polcirkelområdet 🙂 Vi är på väg ner mot mörkret 🙂

Här stannade massor av turister och det som många, även storasyster, gjorde var att bygga små stentorn. Såklart fanns en turistshop som säljer de vanliga norgeturistgrejerna såsom dunjackor, varma sockor, vantar och troll 🙂 Här åt vi också lunch men det var, hör och häpna, inte så prisvärt 🙂

Vi åkte sedan ner till Mo i Rana där vi gjorde ett stopp för att handla på Obs och XXL. När det var dags att stanna för kvällen valde vi återigen camping, för att det skulle vara lite roligare för barnen nu när vi åker ganska mycket bil. Det var Mosjøen camping som låg bäst till tidsmässigt.

På campingen fixade vi tacos medan barnen lekte och så hade vi tacomys i bilen 🙂 Sedan hyrde vi en fyrhjulig trampcykelbil (Dinocar), och tog en kvällscykeltur hela familjen i Mosjøen centrum. Där finns en av nordnorges bäst bevarade samlingar av trähus, Sjøgata. Det var mysigt och fint att se, men det är svårt att undvika att jämföra med vår favoritträstad Nora som är i en helt annan dimension 🙂

Berget bakom skulle enligt kartan vara 800 m högt men vi såg aldrig toppen bakom alla moln!

Jättemysigt med kvällstur hela familjen!

Från Tømmernesets camping blev riktningen som vanligt söderut. Vägen fortsatte att vara vacker och snart såg vi Saltfjellet. Här finns en stor glaciär, Svartisen, som hade varit kul att se men vi tyckte att det blev för stor omväg för oss denna resa. Dessutom var det en bra bit att gå och det skulle nog bli kämpigt för barnen. Nästa gång vi passerar kanske är bättre glaciärläge för oss!

Snart gick vägen uppe på fjället och en stor asfaltsparkering med vidsträckt utsikt åt alla håll blev en bra nattparkering för oss. Barnen lekte såklart vid kanten av parkeringen med gräs, träd och blommor.

Vi kikade runt lite på Bardu Bygdetun innan vi rullade vidare söderut.

Även längs E6:an är Nordnorge en vacker naturupplevelse. Fjällen är hela tiden höga, men de ser olika ut överallt och utsikten från vägen är oftast fantastisk.

Vi stannade för lunch i Narvik. Kafét vid järnvägsstationen spelade riktiga LP-skivor :), var väldigt trevligt och hade god mat.

Vi såg också godståg med järnmalm och många stora fraktfartyg, och tänker på mänsklighetens ohållbara utsläpp av växthusgaser. I vår vanliga vardag jobbar vi mycket på att inte vara alltför dåliga för klimatet (flyger inte, har ingen personbil, äter mest vegetariskt t ex) men under en sån här resa förbrukar vi tyvärr en del diesel. När vi vet vad totala mängden hamnar på ska vi “klimatkompensera” genom att betala in pengar till en trovärdig organisation som investerar i vettiga klimatprojekt. (Vi gör det varje månad för vårt vanliga liv hemma, men denna resa behöver lite extra.)

Söder om Narvik var det dags att åka färja! Ordinarie E6-sträckning har alltså färjeförbindelse här, ca 20 minuter. Lagom för att hinna äta en glass 🙂

Vi åkte så långt vi hann innan vi ville ta lugn och tidig kväll så att barnen hann leka ordentligt efter en dag med mycket bilåkning. Vår natthamn blev Tømmernesets camping med en liten lekplats som var perfekt för barnen, alldeles nära bilen. På denna camping växte hjortron!

Efter ungefär två veckor i midnattssol gick solen ner mindre än en minut klockan 02:00 natten till 10 juli!

Vi checkade ut från Senja camping efter några avslutande hopp på den stora hoppkudden.

Vi åkte en kort bit till Vangsvik, där maken hade hittat fina mountainbikestigar 🙂

Det var ganska brant, så jag och barnen lekte vid bilen medan han cyklade. De är så kreativa och lekte vid kanten mellan parkeringen och åkern nedanför jättelänge.

Vi passade på att handla också i Vangsvik mysiga och fräscha lilla affär. Barnen fick ballonger vilket är väldigt eftertraktat 🙂

Efter denna fina eftermiddag åkte vi av Senja via bron till Finnsnes och fortsatte sedan söderut där vi träffade på E6:an igen. Den vägen går ända hem till Varberg. Om 2000 km, ta höger, skulle GPS:en kunna säga, på ett ungefär. Vi tänkte nu åka hemåt i ganska rask takt, så att vi hinner med lite grejer vi tänkt göra på vägen hem samtidigt som vi hinner vara hemma i någon vecka innan nya vardagsrutiner börjar.

När det var lagom att stanna för natten, trots midnattssolen, hittade vi fina Bardu Bygdetun. Det är en gammal gård från omkring 1860 som nu är friluftsmuseum, beläget på sin ursprungsplats mellan fjällen.

Åttonde juli var en superfin sommardag med högsommarvärme i vackra Senja, och även min födelsedag 🙂 Familjens tredje födelsedag på långresan 🙂 Lillebror fyller år när vi är hemma igen.

Dagen började med uppvaktning på sängen och efter frukost duschade vi allihop i campingens familjedusch. Planen var att åka på en utflykt till en restaurang och då är det ju kul att vara fräsch 🙂 Vi bokade en natt till på samma camping, inte så vanligt för vår del, och åkte iväg. I guidebroschyrerna om Senja hade vi hittat två alternativ på restauranger som verkade ha vad vi letade efter. Efter tårta under markisen åkte vi. Vi hade ungefär en timmes körning till den första potentiella restaurangen, genom det gröna platta landskapet på sydöstra Senja och sedan ut i de häftiga västra delarna med snöklädda berg och turkosa fjordar. Helt underbart vackert.

Restaurangen i Hamn såg toppen ut, liksom hela byn Hamn, så vi stannade där. Otroligt klart vatten med sjöborrar, stora sjöstjärnor och fisk. Varmt och skönt och vackert! Så kul att vara i detta lilla paradis på födelsedagen.

Egentligen hade vi tänkt åka Senjas nationella turistväg dagen därpå, men eftersom vi hade vår campingplats en timme bort och turistvägen passerade Hamn, bestämde vi oss för att köra den nu när vi ändå var ute.

Det var fina vyer och fjordar på vägen, men vi kom ju via Lofoten så vi blev inte helt förstummade, utan har nog vant oss lite grann med Nordnorges storslagna natur 🙂

Vi spontanstannade vid Ersfjorden där väldigt många hängde vid stranden. Mängder av bilar och tält 🙂 Vi tänkte att det nog var bra bad där, så vi testade att för första gången att bada i Norska havet! Det var kallt, men det var jättehäftigt att bada från en fin sandstrand i denna fjord med horisonten i sikte. På bilden ovan syns de yttersta klipporna i fjorden.

Efter bad och mera tårta på stranden 🙂 åkte vi tunneln genom berget och kom till nästa fjord, Mefjorden, där det omtalade berget Segla finns. Vi kände att det var lagom att se det från bilen, för vi ville hem till campingen i hyfsat bra tid. Om vi kommer hit igen med lite större barn vore det kul att ta sig upp dit, från baksidan där det finns en stig, alltså 🙂

Vi ångrade nästan att vi hade bokat camping, för det är fint att kunna spontanstanna för natten. Men, det gör vi i alla fall ungefär 99 fall av 100 🙂

Om vi skulle åka denna väg igen skulle det vara bättre att åka från öster till väster, för då kan man stanna till på de parkeringsfickor som är utåt fjordarna. Nu åkte vi på insidan hela vägen.

När vi kom tillbaka till campingen sov lillebror men storasyster var vaken, så jag och hon tog oss lite egentid vid lekplatsen när pappan passade lillebror, och sen åt vi mysig kvällsmat vid utebordet i stålande sol 🙂

En toppenfödelsedag!

Vi tog en lugn förmiddag med mera lek vid vattnet och i bilen i Bjerkvik.

Från Bjerkvik åkte vi upp på E6:an igen, som vi lämnat för en dryg vecka sedan. Vi åkte norrut med ön Senja i sikte. På vägen stannar vi förstås ganska ofta, så att det inte ska bli tråkigt att åka bil. När vi åker lyssnar vi oftast på ljudböcker som barnen gillar. Det som går hem bäst just nu är Bamse! Storasyster kan lyssna på böcker för lite större barn, men då hänger inte lillebror med, så vi får hålla oss ganska enkelt. Mamma Mu har varit favorit tidigare under resan 🙂 och även Barna Hedenhös. Vi lyssnar också mycket på en bokserie med titlarna Om jag inte bara råkat… som är lagom invecklade historier och har en bra uppläsare.

Ett av spontanstoppen blev Målselvfossen, eftersom vi behövde stanna och jag kände igen namnet från en låt: Målselvshalling 🙂 Det visade sig vara en riktig pärla med en mäktig fors med turkost vatten! Fallhöjden är totalt 22 meter och den har blivit utnämnd till Norges nationalfors. Jag tog tyvärr inte med mig riktiga kameran dit så det blev bara mobilbilder.

I älven finns mycket fisk, och det fanns även ett visningsrum för lax, där två laxar var instängda i en fålla med glasruta framför. Tillfälligt, antar jag. De är verkligen stora!

Vi tog oss hela vägen till Senja på vackra vägar, ömsom längs sjöar eller fjordar och ömsom mellan höga berg.

Vid sjutiden checkade vi in på Senja camping i sommarvärme och kvällssol! Jag tog en kvällspromenad med kameran medan maken la barnen.

Dagen innan hade vi lämnat Lofoten och istället hamnat i Vesterålen på Norges största ö Hinnøy. På morgonen regnade det och vi lekte med lego på förmiddagen 🙂

Vi bestämde oss för att försöka köra på lite och skippa alla besöksmål i Västerålen till förmån för att ta oss upp till Norges näst största ö Senja. Vi ville inte åka färja igen så istället fortsatte vi E10 mot Narvik. Vi stannade ett par gånger under färden och redan vid sextiden på kvällen stannade vi för natten i Bjerkvik, för att få en lugn kväll med tid för lek och matlagning.

Barnen tog fram sina krabbspön igen och låtsasfiskade i lågvattensjöarna framför bilen 🙂 Det var jättefint vatten och det fanns en del pyttesmå fiskar i pölarna. Här skiljde det ungefär tre meter mellan hög- och lågvatten!

Från Henningsvær åkte vi vidare längs E10 till ”Lofotens huvudstad”, Svolvær, och tog in på camping.

På campingen hade vi stämt träff med två tjejer som också är ute på en småbarnsresa: de cyklar och tältar från Tromsø till Å i Lofoten med tre småbarn där den äldsta är lite yngre än lillebror. Mycket imponerande! De finns på sociala medier under namnet @turmammor

Vi gick upp till deras tält och vi vuxna pratade och barnen lekte 🙂 Alla fem barnen tyckte att det var roligt med nya lekkamrater, för lek med andra barn blir det oftast inte på sådana här turer! Det var mulet, regnigt och kallt så vi bjöd in dem i vår varma husbil och så åt vi jordgubbar och drack kaffe, fyra vuxna och fem barn. Mysigt, och jättekul att träffa dessa inspirerande personer.

Dagen därpå skulle de på topptur till fjället Tuva precis bredvid campingen. Det skulle vara en lätt led och ta 1h för en normaltränad vuxen. Efter vår åttionde natt på Småbarnsresan travade vi allihop iväg runt lunchtid och var ungefär halvvägs i höjd när vår familj vände ner 🙂 Våra barn går ju själva och åtminstone jag tänkte att det kunde bli jobbigt ner, för det kräver passning så de inte ramlar, så vi vågade oss inte högre upp. Våra starka turkompisar tog alla barnen i bärselar och gick ända upp till toppen!

Vi fick en mycket vacker promenad ner med solsken och utsikt! Förvånansvärt mycket fina blommor på fjället också!

När vi kom ner till bilen efter ungefär fem timmar på fjället var vi hungriga och trötta. Skönt att ha husbilen och kunna fixa mat snabbt! Efter maten fortsatte vi på vackra E10 och med detta lämnade vi Lofoten för denna gången!

Vi åkte över till Hinnøy, som ligger i Vesterålen. Vi parkerade för natten på en fin parkering i en stor dal precis bredvid nationalparken Møysalen. En av topparna där skulle ta tio timmar att bestiga så med vår fart skulle det nog ta en vecka 🙂 Vi skippade det.

Efter vikingamuseet åkte vi som sagt till närbelägna Henningsvær utanför Austvågøy, som vi dels blivit tipsade om muntligt och dels sett fina bilder från 🙂 Det är ett gäng öar som sticker ut en bit från stora ön, så det blir fin utsikt där man ser ljusblå fjäll långt åt båda håll.

Från vår parkeringsplats hade vi koll på vägen från Henningsvær, och när vi började se husbilar lämna (mitt i vår frukost ;)) kastade vi oss iväg och fick en toppenparkeringsplats precis vid vattnet.

Här skiljer det mycket mellan hög- och lågvatten. När vi sov i Henningsvær var skillnaden ungefär 270 cm! Kul att följa vattnet 🙂

På förmiddagen tog vi en promenad genom samhället och hittade en mataffär där vi handlade. Sedan var det lunchdags och vi hade spanat in en mysig och fin klätterkrog, som serverade god mat precis på bryggan. Lyx!

För mig som kommer från Bohuslän är det svårt att inte jämföra när det är så pass likt. Det märks att Bohuslän är samma kust som Norge! Om man tänker bort de höga bergen är naturen ganska lik, fast betydligt klarare vatten med mer liv i. Här i Lofoten är de bilburna turisterna många fler än båtfolket, och det är också en stor skillnad mot bohuskusten.

Efter lunchen passade vi på att premiärpaddla i havet med våra uppblåsbara båtar 🙂 Vi paddlade i hamnbassägen och pyttelite utanför åt båda hållen men det var lite för blåsigt och vågigt så vi vände hem igen efter en otroligt fin tur.

Vi sov kvar i Henningsvær och fick njuta av fin midnattssol.

Efter Lofotakvariet åkte vi den korta biten tillbaka till Lofotr Vikingmuseum. Det hade varit mer logiskt att ta det först eftersom det låg före på vår tur längs E10 men vi tänkte att det är roligare med vikingamuseet i lite bättre väder. Vi parkerade på deras stora fina grusparkering med toppenläge bredvid en hage med kor och hästar.

Vid tolvtiden hade vi ätit frukost, diskat och barnen hade lekt en bra stund med legot 🙂 så vi gick in på muséet. Vikingamuseets huvudattraktion är ett rekonstruerat vikingahus, som står några meter från där det största vikingahus som hittills hittats stod. Huset är hela 83 meter långt och har ett ofantligt mäktigt läge på en kulle mellan dessa höga, fantastiska, toppiga berg. I husets första del bodde folket, i andra delen fanns festlokalen och i tredje delen bodde djuren.

Första versionen av huset byggdes runt år 500 och sedan byggdes det till ett tjugotal meter runt år 700. Det verkade som om huset hade använts i nästan 500 år!

Efter en första kik i huset tog vi lunch i muséets kafé där de serverade vikingamat. Jag beställde den norska specialitén (?) rømmegrøt med spekemat, som smakade som en blandning mellan fil och gröt..

Från vikingahuset gick vi en dryg kilometer ner till sjön Indrepollen. Där fick barnen rida på hästar med vikingasadel och så fick hela familjen segla vikingaskepp! Det var ganska glest med folk så vi behövde inte köa någonstans. Vi fick även testa på att skjuta med pilbåge och kasta yxa.

Väldigt nöjda åkte vi bort till den närbelägna rastplatsen med utsikt över Torvdalen där det även fanns service i form av gratis, automatisk toatömning.

Det är en rastplats där man helst inte ska sova, enligt skyltning, så efter middag i bilen åkte vi vidare mot Henningsvær, som vi hört och sett gott om. Längs vägen dit stod husbilar parkerade i varenda litet skrymsle, så vi tänkte att det nog skulle vara fullt när vi kom fram. Istället stannade vi på en grusparkering med parkeringsavgift vid havet någon kilometer norr om Henningsvær.

Från Haukland tog det ungefär en timme att åka längs E10 till Kabelvåg på Vestvågøy, där Lofotakvariet ligger. Som hela tiden hittills har E10 verkligen varit spektakulär med fantastiska vyer vart man än tittar. Här skulle man kunna åka runt och upptäcka hur länge som helst. Vi passerade även lite större städer som Leknes och platt jordbrukslandskap. Vägen är väldigt smal, så det gäller att hålla koll på exakt var på vägen bilen är. Det är den mest körerfarne av oss som kör här i Lofoten 😉

När vi skulle åka till akvariet undrade barnen om de hade levande djur där, för vi hade ju dittills mest sett torkad fisk på Lofoten 🙂 De hade levande djur, mängder med arter av fisk, krabbor, sjöstjärnor med flera som lever häromkring. De hade också fem sälar och två uttrar som visade upp sina kunskaper när de blev matade med sill respektive torsk. Det fanns också utställningar om att leva i samklang med naturen och på något sätt fick de in olje- och gasindustrin i den utställningen… Fiskodlingarna verkade ha lite mer klimattänk eftersom de försökte producera fisk på ett hållbart och hyfsat klimatsmart sätt genom olika optimeringar.

Lofotakvariet var lite slitet och filmen som de visade hade mycket dålig bildkvalitet men det var ändå kul att få se alla djuren. Kungskrabban imponerade mest 🙂

Från Lofoten Beach Camp fortsatte vi på E10 och svängde ner mot Nusfjord, efter tips från personalen på campingen 🙂 Dock var Nusfjord ett mer populärt ställe än det fanns parkeringsplatser för, så vi fick vända. Det var ändå kul att se sjöarna, bergen, fjorden och det lilla samhället från bilen.

Vi stannade för lunch bredvid ett berg som kunde varit hämtat ur Sagan om ringen: Stjerntinden på 934 meter över havet, som reser sig 911 meter över sjön Storvatnet. Solen sken och blommorna blommade. Storasyster sa att hon var lycklig när vi var ute och kikade på blommor och utsikt 😉

Vi åkte vidare på E10 och svängde nu av på nästa ställe som vi fått på att-göra-listan: Haukland och Utakleiv. Haukland strand är ännu en fantastisk strand med vit sand, turkost vatten, höga berg och utsikt över horisonten. Det var många även där, både husbilister och tältare. Vi hade vackert väder men inte särskilt varmt.

På 1850-talet gick rid- och gångvägen till grannbyn Utakleiv över bergen. Ungefär hundra år senare hade befolkningen med mycket möda byggt en bilväg runt fjället istället, som skulle underlätta för skolbarnen om vintern. Den vägen var nu bilfri och vi kunde gå en liten sväng på den tillsammans med betande får. 1998 stod en tunnel klar genom berget, men den skippade vi för den var väldigt smal. Det gick inte att mötas men det fanns mötesplatser inne i tunneln…

På andra sidan fjället, i Utakleiv, skulle man kunna se midnattssolen så jag var lite nyfiken. När mannen la barnen gick jag 1850-talsvägen till Utakleiv och följde sedan den nedlagda bilvägen tillbaka.

När jag kom tillbaka till bilen tog jag fram en cykel, packade kameran och lite snacks och cyklade tillbaka till Utakleiv för att se midnattssolen för första gången. Vi har ju varit ovanför polcirkeln i några dagar men det har varit mulet hela tiden. I Utakleiv såg man till och med solen över horisonten och inte bakom ett berg eller så. Strax efter klockan 1 på natten stod solen helt i norr, och efter det cyklade jag hem igen.

Det blev sen läggning för mig men jag fick sova lite längre morgonen därpå 🙂 Det skulle bli en regnig dag så vi beslöt oss för att åka till Lofotakvariet, för det är mestadels inomhus 🙂

Landskapet i Lofoten är magiskt, och det är underbart att vara här!

Efter lunch i bilen i Å åkte vi E10 norrut, vilket är en fantastisk fin upplevelse. Vi åkte över till Flakstadøy och tog in på campingen Lofoten Beach Camp vid Flakstad för dusch och tömma och fylla tankar. Vi kan både duscha och handtvätta i bilen men brukar göra det på campingar när vi har tillgång till vatten och avlopp och ibland tvättmaskin.

Helt otroligt vilket läge! Tittar man ut mot stranden och havet ser det ut ungefär som hemma i Varberg men vänder man sig om ser man de höga fantastiska bergen. Här är det midnattssol men denna kväll blev det mulet strax efter elva.

Morgonen därpå tog maken och jag varsin löptur (olika långa och olika snabba :)) och upptäckte de fina omgivningarna. Vid Å fanns inte plats för jordbruk, där var det mest gröna berg, men här i Flakstad fanns både hästar, kor och får. Byn består av typ fem hus och en kyrka, förutom campingen och en rastplats.

Campingen var lugn bilkörningsmässigt, så barnen kunde vara ute och leka själva i sanden och gräset. Vi passade på att både duscha och tvätta och det var åtminstone ibland soligt torkväder 🙂 Personalen på campingen var oerhört trevliga och tipsade oss om fina ställen att åka till. Lillebror fick även åka med ett par varv runt campingen i deras lilla fyrhjuling och var överlycklig 🙂 Vi var även nere vid strandkanten en lång stund och barnen aktade sig för vågorna och försökte hinna göra små mönster i sanden innan nästa våg kom och suddade ut dem 🙂

Kvällen den 28 juni åkte vi och husbilen färjan från Bodø till Moskenes på Moskenesøy i Lofoten. Överfarten tog drygt tre timmar och var lite långsam för barnen och vi alla hade lite känningar av sjösjuka tyvärr, även om det inte var så mycket sjö. Båda barnen somnade i våra famnar under överfarten, det var skönt.

I Moskenes tog vi den nationella turistvägen E10, även kallad Kongeveien, söderut några kilometer på smal, slingrig och fantastiskt vacker väg mellan höga berg och små hus till vägens ände i Å. Där finns en stor gratisparkering som var proppfull av husbilar och bussar. Bredvid parkeringen fanns stora ställningar med knippen av torkande fiskhuvuden, som ramade in fiskeläget med sin doft. Märkligt nog luktade det inte inne i bilen utan bara när vi var ute.

När vi kom fram var det ungefär 7° varmt och regnade. I SMHI-appen stod det att det känns som 3° 🙂 Prognosen sa också att det skulle fortsätta vara ganska kallt men hellre det än 45° som det verkade vara i Sydeuropa!

Under natten regnade det och det fortsatte av och till under dagen. Barnen och jag gick till de centrala delarna av Å, som är ett av Norges bäst bevarade och kompletta fiskelägen och tillika Norsk Fiskeværsmuseum. Man får utan avgift gå runt i Å men om man har museibiljett får man gå in i några av husen för att få en inblick i hur livet såg ut där för omkring hundra år sedan. Där fanns bageri, post, sjöbodar, trankokeri, smedja och ett boningshus. Regnade det så var vi kvar i utställningshuset och när solen kom fram kikade vi, och alla andra turister, ut. Både jag och barnen uppskattade detta! Maken tog istället en löptur i omgivningarna och fick se fina vyer och små samhällen.

När molnen lättade över Rønvikfjället trädde ön Landegode fram ur dimman. Vi hade den precis framför framrutan 🙂 Högsta topp är hela 800 meter hög. Det är ofta svårt att uppskatta höga höjder långt bort, men när en segelbåt seglade förbi mellan oss och Landegode såg man att det inte var en liten klippa.

Vi tog en lugn heldag i Bodø för att fira storasysters födelsedag. Vi började med melontårta på sängen och presenter, sedan frukost och lek i bilen. Vi fixade utflyktslunch och gick bort till en glänta i skogen där det fanns gungor och uppbyggda bord och bänkar. Efter lunch åt vi tårta i bilen och tog emot bildtelefonsamtal från nära och kära. Sedan åkte vi ner till ett köpcentrum i Bodø eftersom födelsedagsbarnet gillar att gå i affärer 🙂 Köpcentrumet kändes lite lättare att parkera i än om vi skulle åkt till Bodø centrum. Vi tittade lite i affärerna och åt sedan födelsedagsmiddag på ett mysigt kafé i köpcentret.

Både maken och jag tog varsin löprunda på morgonen dagen därpå, vilket vi försöker göra varje dag. Jag joggade ner för stigarna till Skivika och kikade lite i hamnen och sedan gick jag upp för en mycket brant serpentinstig 🙂 Därefter hade vi en lugn dag med lite handling medan vi väntade på vår bokade färjetur till Moskenes i Lofoten 18:45!

Från Guoledisjávrre åkte vi de sista kilometrarna av den svenska sidan av Silvervägen. Norska gränsen gick i de fina fjällen som syntes på bilderna från det tidigare inlägget. Det var stor skillnad på svenska sidan med böjande fjäll och norska sidan med branta stup och mycket höga berg. En annan skillnad var också att på norska sidan fanns bondgårdar och byar och det var ganska nära till E6:an och tät bebyggelse. Betydligt mer levande landsbygd!

När vi kommit ner från fjällkedjan såg vi Nasjonalparksenter och svängde in för att fixa lunch och titta lite. Det finns mängder med nationalparker häromkring, både i Sverige och i Norge, och det brukar vara givande för upplevelsen att få lite mer information. Detta center överträffade förväntningarna rejält för här fanns många fina utställningar och barnaktiviteter. Man kunde lyssna på fågelsång, titta på uppstoppade lokala djur och äntligen hittade vi en kåta, kallad gamme, som man fick gå in i 🙂

Efter middag i bilen (korv med bröd på macken kostade 76 NOK/st så det var inte så lockande :)) fortsatte vi vår färd västerut med Bodø i sikte. Vi följde delvis E6:an, vilket alltid känns kul eftersom det är vår närmsta motorväg hemma i Halland 🙂 Vägen ut mot Bodø slingrade sig längs gröna bebyggda höga berg vid Saltdalsfjorden och Skjerstadfjorden och det var vackert, regnigt och mulet.

Vi parkerade på Rønviksfjället där det skulle vara fantastisk utsikt och midnattssol, men vi såg bara vit dimma 🙂 När barnen somnat förberedde vi storasysters sexårsdag och tog fram paket, blommor, rosa duk och ljusstake 🙂