Som kontrast till våra resdagar längs E6 i ett fantastiskt landskap tog vi en dag på Lilleputthammer!
Utsikten från pariserhjulet
Det är ett lekland på liten yta men med massor av lekmöjligheter och åkattraktioner perfekt för barn i våra barns ålder. Storasyster gav fint beröm:
— Mamma, jag tycker att det är kul här, på förskolan och på Astrid Lindgrens Värld!
Det mesta ingick i entréavgiften och när vi kom dit strax efter öppning klockan nio var det nästan inga köer. Barnen körde elmotorcyklar, åkte karusell med hästar (som Mary Poppins gjorde, men dessa hästar flög inte iväg), körde bumpbåtar, åkte tåg och pariserhjul, lekte i bollhav och sandlådor, hoppade studsmatta och hade helt enkelt en heldag med roliga barnaktiviteter. Leklandet var uppbyggt kring en miniatyrversion av Lillehammers gågata runt 1930 och i husen fanns antingen bokloppisar eller leksaker.
Vi avslutade på topp med cirkus klockan fem. Det var en enmanscirkus med en svensk cirkusartist — smidigt för oss att förstå vad han sa 🙂 En gästartist med fem hundar var med också och visade roliga saker som hundarna kunde göra.
Malte Knapp cyklar enhjuling
När parken stängde klockan sex promenerade vi bort bilen för häng och middag. Sedan körde vi den relativt korta biten på ungefär 45 minuter till Sjusjøen, där vi var så mycket i april.
På vägen träffade vi några kor:
Sedan somnade vi gott till bjällerklang från får på bete vid vår parkering på Storåsen 🙂
Från Berkåk och söderut kändes det som att vi närmade oss den del av Norge som vi besökte i april, med jordbruk i mycket kuperad terräng. Efter en period av snett jordbruk följer E6 en vacker smal dal, Drivdalen, med en helt klar älv, Driva. Här går också Dovrebanen från 1921 mellan Oslo och Trondheim. Dovrebanen har en väldigt vacker sträckning så den är ett bra tips för tågturister 🙂 Vi är dessutom i gamla pilgrimsvandrarmarker.
Grå vacker gård framför ett bergFin järnvägsstation längs DovrebanenE6 och Driva
Därefter kom vi upp på vackra Dovrefjell på ca 900 m höjd, där vi också passerade fylkesgränsen och körde in i Oppland. Vi stannade för lunch på 1100 m höjd på parkeringsplatsen till utsiktspunkten över fjället Snøhetta, vars högsta topp ligger 2 286 m över havet. De 31 högsta topparna finns i Jotunheimen sydväst om Dovrefjell, och i Snøhetta finns nummer 32 🙂 På Dovrefjell finns både myskoxar och vildrenar! Vi såg tyvärr inga.
Till lunch blev det den enda konserven som vi ätit under resan: lappskojs
Efter lunch var vi redo för en topptur till 1248 m, dvs ungefär 140 höjdmeter på 1,8 km. Det var förberett med en rejäl grusgång så det var inte någon klättring direkt, men ändå ett äventyr med de otroliga vidderna runtomkring.
Storasyster och fjällenUtsiktsstugan vid toppen hade fin och prisbelönt arkitektur EnergipåfyllningSpringer nerför backenLillebror hittade en egen stig
Det blev ett mycket långt lunchsstopp på ungefär fem timmar, men väl spenderad tid, tyckte vi!
När vägen fortsatte över fjället såg vi många små söta grå eller bruna fjällgårdar. Snart kom vi ner i vackra bördiga Gudbrandsdalen som inleddes med byn Dombås.
Gudbrandsdalen från bilen
Efter att ha njutit av vyerna i denna vackra dal passerade vi rastplatsen där vi vände söderut i april, när snön hade försvunnit 🙂 Nu har vi alltså åkt ett varv 🙂
Vi åkte några minuter till och tog middag i Otta. Efter maten körde vi sista biten ner till målet för dagen som var leklandet Lilleputthammer vid Hafjell. Båda barnen somnade på vägen ??
Efter morgonjoggar och lekplatslek i Paradisbukta åkte vi vidare på E6 ner till Trondheim, med ganska snabbt lunchstopp i bilen vid en sjö.
Klätterställningen i Paradisbukta
Nu åker vi genom öppet jordbrukslandskap som ser ut att ha varit och är rika bygder. Boningshusen är stora som hälsingegårdar, minst, och har ofta 12-16 fönster på långsidan. Många är vita med röda ladugårdar. Vackert och imponerande!
Vi siktade in oss på Ladeparken i Trondheim, för den hade fått många positiva omdömen på nätet. Men vi hade nog fått lite för höga förväntningar, för när vi kom dit kändes parken ganska liten och inte så spännande.
Klätterställningen i Ladeparken
Vi var där en liten stund ändå och packade sedan utflyktsryggsäcken och tog bussen in till centrum.
Hållplatsen Prinsens Kino låg mitt emot Nidarosdomen, så vi gick av där och tittade på alla statyerna utanpå 🙂 Tyvärr var inte kyrkan öppen när vi var där.
Nidarosdomen
Vi hittade en trevlig hamburgerrestaurang på torget och åt goda burgare till middag.
Vårt middagsställe SOT
Efter maten kikade vi runt lite på de största sevärdheterna och lekte lite på en lekplats, sedan tog vi bussen tillbaka till bilen. Snabbvisit i Trondheim!
Vi fortsatte ytterligare söderut på kvällen, eftersom vi inte fick stå mer än tio timmar på vår parkering i Lade. En bit söderut låg byn Berkåk som hade en liten badplatsparkering utan campingförbud. Där spenderade vi långresans nittionde husbilsnatt vilket även var vår 200:e natt i denna husbil 🙂
Jag vaknade vid åttatiden, vår vanliga tid, på campingen i Mosjøen. Pappan hade iofs vaknat tidigare och tagit en löprunda 🙂 När jag gick upp sov fortfarande barnen och jag tog en egen löprunda jag med ner till Sjøgata. Sedan frukost i lugn och ro.
Pappan hyrde två trampbilar igen efter gårdagens succé och så körde han och barnen runt på campingen medan jag diskade frukostdisken och plockade iordning i bilen. Första stopp efter fyllning och tömning av lämpliga tankar, blev Biltema i samma stad, eftersom de har bra toalettpapper för en sån toalett som vi har. Vi åt lunch på Biltema, som har mycket låga priser jämfört med normalt i Norge.
Sedan fortsatte vi vår långa färd på E6 i södergående riktning. Strax söder om Mo i Rana blev naturen betydligt mindre storslagen än den var längre upp i Nordland fylke. Det är fint att åka här nere med men det är just här ganska likt Mellansverige.
Vi tog en lång paus på flera timmar vid älven Namsen strax söder om Namsskogan. Nu har vi lämnat det fantastiska Nordnorge! Storasyster och pappa packade en fikaryggsäck och vi gick allihop längs älven på en superfin stig.
Efter en stund hittade vi ett fint vindskydd och intog vår middag (frystorkade kycklinggrytor av olika smak) och efterrätt (skorpa med smör och macka med pastej :)). Kul för barnen att leka i naturen och skönt för oss alla att vara ute i skogen!
MiddagsvindskyddetBarnen och maken gjorde båtar av kottar som seglade ner längs älven
Tillbaka i bilen borstade vi tänderna på barnen och försökte oss på en kvällskörning, för det ville storasyster. Hon somnade gott efter ganska många avsnitt av ljudböcker om disneyfigurerna Elsa & Anna men lillebror höll sig vaken (och glad) ända tills vi kände att det var lagom att stanna för natten på en fin parkering i Paradisbukta utanför Steinkjer, nu i fylket Trøndelag.
Det blir några resdagar nu för oss eftersom vi vill ta oss lite mer söderut, men vi har är ändå stora mått av frihet då vi stannar när vi vill, åker när vi vill och upptäcker många saker på vägen. Vi lyssnar på ljudböcker tillsammans flera timmar varje dag och har tid för lek, både utomhus och i bilen.
Lego är perfekt husbilsleksak. Otroligt kreativt och passar bra att leka med i någon av våra två dubbelsängar. Storasyster har gjort vår familj av kottar
Lillebror brukar säga ”jag vill vara med dig hela dan” till mig ❤️ och bortsett från eventuella egna jogging- eller cykelturer kan vi ju vara tillsammans hela familjen på denna långresa! Lyx!
Vatten och avlopp är kanske inte lika roligt ämne som vackra stränder och fjäll, men det är kanske intressant att veta mer om hur husbilslivets vätskeflöden fungerar i praktiken? 😉
Även om vi har relativt mycket vatten med oss är ändå vattentillgången något vi måste tillgodose ungefär var tredje dag. Vi har en fast vattentank på ungefär hundra liter och två lösa dunkar på 12 liter var. I husvagnen vi hade innan hade vi bara 10 liter! När vi bytte till husbil kändes hundra liter som oändligt mycket, men det har visat sig att det inte är det 🙂
Vi har också med oss en vattenslang med gardenakoppling som vi använder för att fylla vatten med om den slang som eventuellt finns inte är fräsch eller tillräckligt lång. Dessutom har vi en liten slangstump som vi kan fästa på dunkarna så att det går lätt att pricka vattenpåfyllningshålet 🙂
Det vatten vi använder hamnar antingen i gråvattentanken eller i toalettanken. Vi har diskho och handfat, dvs två kranar, och vattenspolad toalett, som de flesta husbilar. Det hade varit fantastiskt med en förbränningstoalett men det är i nuläget för dyrt, tycker vi. Till toaletten har vi en extra toatank vilket gör att det inte blir lika mycket panik att hitta ett ställe att tömma toaletten på. Vi förvarar den i garaget i en stor soppåse, och för det mesta åker vi runt med en tom extratank. Vi klarar oss ungefär tre dygn (på fyra personer) på våra toatankar.
Vi försöker att fylla och tömma utan campingar så gott det går, för det är dels dyrt och dels är vi inte så intresserade av campingplatser, utan fricampar hellre 🙂 Ställplatser är ett mellanting som ofta kostar mindre än campingar.
Ett bra sätt att hitta service är appen Ställplatser i både Sverige och Norge, eller Trafikverkets rastplatskarta när man reser i Sverige. Färskvatten finns tyvärr väldigt sällan på svenska rastplatser. Norge har mycket bättre service för husbilister!
Vår parkering på Saltfjellet var ett bra ställe att öva sig på att åka skateboard. Sitta ner är en lagom start 🙂
När vi gav oss av igen hade vi bara några minuter till besöksmålet Arctic center, som ligger strax nedanför polcirkeln. Vi kom ju norrifrån, och det kanske är häftigare att komma hit om man kommer söderifrån och precis ska in i polcirkelområdet 🙂 Vi är på väg ner mot mörkret 🙂
Här stannade massor av turister och det som många, även storasyster, gjorde var att bygga små stentorn. Såklart fanns en turistshop som säljer de vanliga norgeturistgrejerna såsom dunjackor, varma sockor, vantar och troll 🙂 Här åt vi också lunch men det var, hör och häpna, inte så prisvärt 🙂
Vi åkte sedan ner till Mo i Rana där vi gjorde ett stopp för att handla på Obs och XXL. När det var dags att stanna för kvällen valde vi återigen camping, för att det skulle vara lite roligare för barnen nu när vi åker ganska mycket bil. Det var Mosjøen camping som låg bäst till tidsmässigt.
På campingen fixade vi tacos medan barnen lekte och så hade vi tacomys i bilen 🙂 Sedan hyrde vi en fyrhjulig trampcykelbil (Dinocar), och tog en kvällscykeltur hela familjen i Mosjøen centrum. Där finns en av nordnorges bäst bevarade samlingar av trähus, Sjøgata. Det var mysigt och fint att se, men det är svårt att undvika att jämföra med vår favoritträstad Nora som är i en helt annan dimension 🙂
Det var två barnplatser fram på en bänk utan pedaler, och bak två vuxenplatser med ratt och pedaler. Perfekt för oss!Sjögata består av 2-3 rader hus ända ner till fjordens strand
Berget bakom skulle enligt kartan vara 800 m högt men vi såg aldrig toppen bakom alla moln!
Från Tømmernesets camping blev riktningen som vanligt söderut. Vägen fortsatte att vara vacker och snart såg vi Saltfjellet. Här finns en stor glaciär, Svartisen, som hade varit kul att se men vi tyckte att det blev för stor omväg för oss denna resa. Dessutom var det en bra bit att gå och det skulle nog bli kämpigt för barnen. Nästa gång vi passerar kanske är bättre glaciärläge för oss!
E6, Saltfjellet och en älv som egentligen är turkos men det kom inte med på bildenJordbruk i dalen
Snart gick vägen uppe på fjället och en stor asfaltsparkering med vidsträckt utsikt åt alla håll blev en bra nattparkering för oss. Barnen lekte såklart vid kanten av parkeringen med gräs, träd och blommor.
Klättra i björk med bästa sandalerna från ZeaZoo KidsFin parkeringBarnen har plockat en bukett med typiska blommor för denna platsMiddagsfix
Vi kikade runt lite på Bardu Bygdetun innan vi rullade vidare söderut.
Barnen lekte piga och dräng som samlade in höDen sötaste skola jag minns att jag har sett!
Även längs E6:an är Nordnorge en vacker naturupplevelse. Fjällen är hela tiden höga, men de ser olika ut överallt och utsikten från vägen är oftast fantastisk.
Vi stannade för lunch i Narvik. Kafét vid järnvägsstationen spelade riktiga LP-skivor :), var väldigt trevligt och hade god mat.
Narviks järnvägsstation för persontrafik. De har direkttåg till Stockholm!
Vi såg också godståg med järnmalm och många stora fraktfartyg, och tänker på mänsklighetens ohållbara utsläpp av växthusgaser. I vår vanliga vardag jobbar vi mycket på att inte vara alltför dåliga för klimatet (flyger inte, har ingen personbil, äter mest vegetariskt t ex) men under en sån här resa förbrukar vi tyvärr en del diesel. När vi vet vad totala mängden hamnar på ska vi ”klimatkompensera” genom att betala in pengar till en trovärdig organisation som investerar i vettiga klimatprojekt. (Vi gör det varje månad för vårt vanliga liv hemma, men denna resa behöver lite extra.)
Vackra och artrika vägrenar i Nordnorge
Söder om Narvik var det dags att åka färja! Ordinarie E6-sträckning har alltså färjeförbindelse här, ca 20 minuter. Lagom för att hinna äta en glass 🙂
Kolla bergen!
Vi åkte så långt vi hann innan vi ville ta lugn och tidig kväll så att barnen hann leka ordentligt efter en dag med mycket bilåkning. Vår natthamn blev Tømmernesets camping med en liten lekplats som var perfekt för barnen, alldeles nära bilen. På denna camping växte hjortron!
Foto makenCampingbord och tvätt kännetecknar oss på camping på denna långresa 🙂
Efter ungefär två veckor i midnattssol gick solen ner mindre än en minut klockan 02:00 natten till 10 juli!
Vi checkade ut från Senja camping efter några avslutande hopp på den stora hoppkudden.
Utsikten från ”vardagsrumsfönstret” i husbilen
Vi åkte en kort bit till Vangsvik, där maken hade hittat fina mountainbikestigar 🙂
Klipp från hans mountainbikeapp
Det var ganska brant, så jag och barnen lekte vid bilen medan han cyklade. De är så kreativa och lekte vid kanten mellan parkeringen och åkern nedanför jättelänge.
Vi passade på att handla också i Vangsvik mysiga och fräscha lilla affär. Barnen fick ballonger vilket är väldigt eftertraktat 🙂
Lillebror gör high five med pappa efter cykelturen
Efter denna fina eftermiddag åkte vi av Senja via bron till Finnsnes och fortsatte sedan söderut där vi träffade på E6:an igen. Den vägen går ända hem till Varberg. Om 2000 km, ta höger, skulle GPS:en kunna säga, på ett ungefär. Vi tänkte nu åka hemåt i ganska rask takt, så att vi hinner med lite grejer vi tänkt göra på vägen hem samtidigt som vi hinner vara hemma i någon vecka innan nya vardagsrutiner börjar.
Hej E6:an!
När det var lagom att stanna för natten, trots midnattssolen, hittade vi fina Bardu Bygdetun. Det är en gammal gård från omkring 1860 som nu är friluftsmuseum, beläget på sin ursprungsplats mellan fjällen.
Åttonde juli var en superfin sommardag med högsommarvärme i vackra Senja, och även min födelsedag 🙂 Familjens tredje födelsedag på långresan 🙂 Lillebror fyller år när vi är hemma igen.
Dagen började med uppvaktning på sängen och efter frukost duschade vi allihop i campingens familjedusch. Planen var att åka på en utflykt till en restaurang och då är det ju kul att vara fräsch 🙂 Vi bokade en natt till på samma camping, inte så vanligt för vår del, och åkte iväg. I guidebroschyrerna om Senja hade vi hittat två alternativ på restauranger som verkade ha vad vi letade efter. Efter tårta under markisen åkte vi. Vi hade ungefär en timmes körning till den första potentiella restaurangen, genom det gröna platta landskapet på sydöstra Senja och sedan ut i de häftiga västra delarna med snöklädda berg och turkosa fjordar. Helt underbart vackert.
Skärgård med turkost vatten
Restaurangen i Hamn såg toppen ut, liksom hela byn Hamn, så vi stannade där. Otroligt klart vatten med sjöborrar, stora sjöstjärnor och fisk. Varmt och skönt och vackert! Så kul att vara i detta lilla paradis på födelsedagen.
Syns sjöborrarna?Barnen spanar mot HamnBryggseglare?
Egentligen hade vi tänkt åka Senjas nationella turistväg dagen därpå, men eftersom vi hade vår campingplats en timme bort och turistvägen passerade Hamn, bestämde vi oss för att köra den nu när vi ändå var ute.
Det var fina vyer och fjordar på vägen, men vi kom ju via Lofoten så vi blev inte helt förstummade, utan har nog vant oss lite grann med Nordnorges storslagna natur 🙂
Strax innan Ersfjorden
Vi spontanstannade vid Ersfjorden där väldigt många hängde vid stranden. Mängder av bilar och tält 🙂 Vi tänkte att det nog var bra bad där, så vi testade att för första gången att bada i Norska havet! Det var kallt, men det var jättehäftigt att bada från en fin sandstrand i denna fjord med horisonten i sikte. På bilden ovan syns de yttersta klipporna i fjorden.
Strandlek vid 69,5° Nord
Efter bad och mera tårta på stranden 🙂 åkte vi tunneln genom berget och kom till nästa fjord, Mefjorden, där det omtalade berget Segla finns. Vi kände att det var lagom att se det från bilen, för vi ville hem till campingen i hyfsat bra tid. Om vi kommer hit igen med lite större barn vore det kul att ta sig upp dit, från baksidan där det finns en stig, alltså 🙂
Vi ångrade nästan att vi hade bokat camping, för det är fint att kunna spontanstanna för natten. Men, det gör vi i alla fall ungefär 99 fall av 100 🙂
Toppen rakt fram kallas Segla och sticker 639 meter upp ur havetBarnens utsikt från bilen 🙂Fin utsikt längs vägen även från förarhytten
Om vi skulle åka denna väg igen skulle det vara bättre att åka från öster till väster, för då kan man stanna till på de parkeringsfickor som är utåt fjordarna. Nu åkte vi på insidan hela vägen.
När vi kom tillbaka till campingen sov lillebror men storasyster var vaken, så jag och hon tog oss lite egentid vid lekplatsen när pappan passade lillebror, och sen åt vi mysig kvällsmat vid utebordet i stålande sol 🙂