Från Guoledisjávrre åkte vi de sista kilometrarna av den svenska sidan av Silvervägen. Norska gränsen gick i de fina fjällen som syntes på bilderna från det tidigare inlägget. Det var stor skillnad på svenska sidan med böjande fjäll och norska sidan med branta stup och mycket höga berg. En annan skillnad var också att på norska sidan fanns bondgårdar och byar och det var ganska nära till E6:an och tät bebyggelse. Betydligt mer levande landsbygd!
När vi kommit ner från fjällkedjan såg vi Nasjonalparksenter och svängde in för att fixa lunch och titta lite. Det finns mängder med nationalparker häromkring, både i Sverige och i Norge, och det brukar vara givande för upplevelsen att få lite mer information. Detta center överträffade förväntningarna rejält för här fanns många fina utställningar och barnaktiviteter. Man kunde lyssna på fågelsång, titta på uppstoppade lokala djur och äntligen hittade vi en kåta, kallad gamme, som man fick gå in i 🙂
Efter middag i bilen (korv med bröd på macken kostade 76 NOK/st så det var inte så lockande :)) fortsatte vi vår färd västerut med Bodø i sikte. Vi följde delvis E6:an, vilket alltid känns kul eftersom det är vår närmsta motorväg hemma i Halland 🙂 Vägen ut mot Bodø slingrade sig längs gröna bebyggda höga berg vid Saltdalsfjorden och Skjerstadfjorden och det var vackert, regnigt och mulet.
Vi parkerade på Rønviksfjället där det skulle vara fantastisk utsikt och midnattssol, men vi såg bara vit dimma 🙂 När barnen somnat förberedde vi storasysters sexårsdag och tog fram paket, blommor, rosa duk och ljusstake 🙂