Från Berkåk och söderut kändes det som att vi närmade oss den del av Norge som vi besökte i april, med jordbruk i mycket kuperad terräng. Efter en period av snett jordbruk följer E6 en vacker smal dal, Drivdalen, med en helt klar älv, Driva. Här går också Dovrebanen från 1921 mellan Oslo och Trondheim. Dovrebanen har en väldigt vacker sträckning så den är ett bra tips för tågturister 🙂 Vi är dessutom i gamla pilgrimsvandrarmarker.
Därefter kom vi upp på vackra Dovrefjell på ca 900 m höjd, där vi också passerade fylkesgränsen och körde in i Oppland. Vi stannade för lunch på 1100 m höjd på parkeringsplatsen till utsiktspunkten över fjället Snøhetta, vars högsta topp ligger 2 286 m över havet. De 31 högsta topparna finns i Jotunheimen sydväst om Dovrefjell, och i Snøhetta finns nummer 32 🙂 På Dovrefjell finns både myskoxar och vildrenar! Vi såg tyvärr inga.
Efter lunch var vi redo för en topptur till 1248 m, dvs ungefär 140 höjdmeter på 1,8 km. Det var förberett med en rejäl grusgång så det var inte någon klättring direkt, men ändå ett äventyr med de otroliga vidderna runtomkring.
Det blev ett mycket långt lunchsstopp på ungefär fem timmar, men väl spenderad tid, tyckte vi!
När vägen fortsatte över fjället såg vi många små söta grå eller bruna fjällgårdar. Snart kom vi ner i vackra bördiga Gudbrandsdalen som inleddes med byn Dombås.
Efter att ha njutit av vyerna i denna vackra dal passerade vi rastplatsen där vi vände söderut i april, när snön hade försvunnit 🙂 Nu har vi alltså åkt ett varv 🙂
Vi åkte några minuter till och tog middag i Otta. Efter maten körde vi sista biten ner till målet för dagen som var leklandet Lilleputthammer vid Hafjell. Båda barnen somnade på vägen ??